Om du har skrivit ut en viss källfärg eller dekorfärg kan det vara nödvändigt att kontrollera om den återgivna färgen ligger tillräckligt nära källfärgen. Det kan även hända att du vill veta hur exakt skrivaren återger färger på specifika material i allmänhet. Därför behöver du veta hur du kan uttrycka och beräkna en färgskillnad.
Det här avsnittet beskriver flera beräkningsmetoder och förklarar hur de kan användas i färgutvärdering.
Jämförelse av färger finns alltid i samma enhetsoberoende färgområde, t.ex. CIELAB-färgområdet. Du kan bokstavligen dra en linje mellan två färger i ett CIELAB-färgområde för att visa hur nära eller olika de är. Därför kallas en färgskillnad även avståndet mellan färger. CIELAB-färgområdet återger färgerna som vi ser dem. Ett värde som beskriver skillnaden anger automatiskt om det är troligt att skillnaden är synlig eller inte.
Skillnaden mellan två färger eller två färggrupper kan anges med ett färgmätvärde. Det här avsnittet beskriver först CIELAB-färgområdena och sedan de färgmätvärden som hämtas från dem.
CIELAB-färgområdet har tagits fram av Commission Internationale d'Eclairage (CIE) och är en tredimensionell rymd där varje färg har en unik plats. Lab-färgvärdet beskriver färgens placeringen i CIELAB-färgområdet.
varioPRINT iX-series-profiler, färgverifieringstester, dekorfärgsbibliotek och materialfamiljkalibrering använder CIELAB-färgområdet för att ange färgvärden och färgskillnader på ett enhetsoberoende sätt.
Man använder en spektrofotometer för att läsa av CIELAB-färgvärden för utskrivna färger. PRISMAsync Print Server-programvara kan bearbeta uppmätta Lab-värden för ytterligare beräkningar.
Det finns två varianter av CIELAB-färgområdet: CIE L*a*b* och CIE L*C*h*.
CIE L*a*b*-färgområdet används för att beskriva färger och synliggöra färgskillnader. CIE L*a*b*-färgområdet bygger på det faktum att det mänskliga ögat omvandlar visuell information till tre signaler: ljus–mörk, röd–grön och gul–blå.
CIE L*a*b*CIE L*a*b*-färgområdet innehåller följande komponenter:
L* – komponenten för ljusstyrka sträcker sig från 0 till 100.
a* – komponenten för röd–grön, där +a* anger röd och -a* anger grön, sträcker sig från -128 till +127.
b* – komponenten för gul–blå, där +b* anger gul och -b* anger blå, sträcker sig från -128 till +127.
CIE L*C*h* använder komponenterna L*, C* och h*, där komponenterna C* och h* beräknas från a*- och b*-koordinaterna i CIE L*a*b*-modellen.
En färg har samma plats i CIE L*C*h* och CIE L*a*b*, men använder olika beteckningar.
CIE L*C*h*L*C*h*-färgområdet använder följande komponenter:
L* – komponenten för ljusstyrka sträcker sig från 0 till 100. Komponenten L* är samma som i L*a*b*.
C* – komponenten för mättnad, avståndet från axeln för ljushet, sträcker sig från 0 på axlarna till mer än 100 vid kanten.
h* – färgtonsvinkeln, som uttrycks i grader, där 0° avser placeringen på +a*-axeln och 180° avser placeringen på +a*-axeln.
Det mest generella mätvärdet för att uttrycka skillnaden mellan två färger i CIELAB är Delta E. Delta E-värdet förutsäger hur det mänskliga ögat uppfattar färgskillnaden.
Delta E ger inte alltid tillräckligt med information om skillnader mellan färger. Därför använder de flesta färgutvärderingar även andra mätvärden. Tolkningen av ett Delta E-värde är alltid subjektiv. Effekten av ett visst Delta E-värde beror på programmet och även färgen. Det mänskliga ögat kan till exempel bättre skilja på gråaktiga färger än på mycket mättade färger.
Skillnad mellan två färger i CIELAB Följande Delta E-intervall illustrerar hur värdena för Delta E kan tolkas för en specifik färgutvärdering.
Delta E mindre än 1 är inte synligt för det mänskliga ögat.
Delta E mellan 1 och 2 är synligt på nära håll.
Delta E mellan 2 och 10 är uppenbart synligt.
Skrivaren använder två varianter av Delta E:
Delta E 2000, △E00, som är branschstandard.
Delta E 1976, △E76, som baseras på en mindre avancerad och mindre exakt avståndsberäkning.
För att ange mer information om färgskillnader än den totala färgskillnaden Delta E används nyansfelet △H (Delta H).
Delta H kan beskrivas som den färgskillnad som finns kvar när man räknar bort skillnaderna i ljushet och färgstyrka.
△L (Delta L) är skillnaden i ljushet mellan de två färgerna. |ΔL| är det absoluta värdet på △L (Delta L).
Det viktade värdet |ΔL| lägger större tyngd vid färgskillnaderna i ljusgrå toner, där K-värdet är mindre än 50 %. Syftet med viktning är att minska betydelsen av ljushetsfaktorn för mycket mörka gråtoner. Det mänskliga ögat upplever vanligtvis inte fel i det mycket mörkgrå färgområdet. Denna definition av viktning följer IDEAlliance G7-specifikationen.
Nära gråaxeln, alltså nära neutrala färger, blir resultatet inte tillräckligt exakt med Delta H. Vi rekommenderar i stället att △Ch (Delta Ch)-måttet används.
Måttet kulörthet (chromaticness) kan visa fel i gråbalansen.
Det viktade ΔCh-värdet lägger större tyngd vid färgskillnader i sammansatta gråtoner där C är mindre än 50 %. Syftet med viktning är att minska betydelsen av gråbalansen för mycket mörka gråtoner. Dessa fel i mörkgrå toner är svåra att hantera och skrivs vanligtvis ut med svart bläck. Denna definition av viktning följer IDEAlliance G7-specifikationen.