Färgverifieringstester utgör en objektiv metod för att verifiera om en skrivare kan simulera färgerna i ett referensutskriftsvillkor på ett specifikt material.
Ett utskriftsvillkor är alla egenskaperna för ett utskriftssystem, inklusive materialet (utskriftssubstratet) som påverkar färgerna i en utskrift. Ett exempel på ett utskriftstillstånd som ofta används är FOGRA39: kommersiell och specialutskrift med offset enligt ISO 12647-2, papperstyp 1 eller 2 (blankt eller matt bestruket media, 115 g/m2).
Du kan utföra ett färgverifieringstest av flera olika anledningar:
Du vill veta om skrivaren kan skriva ut färgerna på det valda materialet enligt ett referensutskriftsvillkor.
Du vill veta om skrivaren kan skriva ut samma färger på det valda materialet över tid.
Du vill kontrollera färgåtergivningen mot digitala utskriftscertifikat, till exempel FOGRA Print Standard Digital Certification, FOGRA Validation Printing System Certification eller Idealliance® Digital Press Certification Program.
Du vill kontrollera färgåtergivningen på det valda materialet mot ett eget referensutskriftsvillkor. Därför skapar du ett eget test och definierar egna utskriftsvillkor, kvalitets- och toleransnivåer och mått.
Ett typiskt färgverifieringstest består av ett par steg:
Kalibrera skrivaren innan du startar färgverifieringen.
En testtabell med en färgkontrollremsa skrivs ut.
De färghanteringsinställningar som används i utskriftsjobbet är sådana att referensutskriftsvillkoret simuleras så exakt som möjligt.
Det är möjligt att skriva ut testtabellen både i PRISMAcolor Manager (arbetsflödet för hämta och skriv ut) samt utanför PRISMAcolor Manager (arbetsflöde för extern färgkontrollsremsa). Arbetsflödet för "extern färgkontrollremsa" kan användas om en av de färgkontrollremsor som stöds redan är tillgänglig på skrivaren. En färgkontrollremsa kan till exempel vara en del av ett standardtestjobb eller skrivas ut på kanten på ett ark med ett vanligt utskriftsjobb.
Färgerna på den utskrivna färgkontrollremsan mäts med en spektrofotometer.
Färgskillnaden mellan de uppmätta färgerna och referensfärgerna fastställs.
Referensfärgerna är de färger man skulle få vid utskrift med referensutskriftsvillkoret, till exempel färgerna på blanka bestrukna media som skrivs ut på en standardoffsetpress om referensutskriftsvillkoret är FOGRA39. I PRISMAcolor Manager representeras referensfärgerna (CMYK-värden) och deras motsvarande Lab-värden i en referensvärdesuppsättning.
Den traditionella utvärderingsmetoden sida vid sida kontrollerar om de utskrivna färgerna exakt matchar färgerna i referensutskriftsvillkoret. Den materialrelativa utvärderingen tar hänsyn till att värdena för pappersvitt för det utskrivna materialet och referensmaterialet kan skilja sig åt. Denna metod använder därför en algoritm för att kompensera för de olika vitpunkterna. Utvärderingsmetoden SCCA (Substrate-Corrected Colorimetric Aims), som används i Idealliance®-tester, baseras också den på den materialrelativa utvärderingen.
Det finns två mätningslägen som används i färgverifiering: M0 och M1. M0-mätningen innebär att UV-delen av ljusförhållandet inte tas med i beräkningen under mätningen av färgprovet. M1-mätningen omfattar UV-delen av ljusförhållandet.
Om ett material innehåller optiska ljusningsmedel för att få substratet att se vitare ut skiljer sig M0-mätningen avsevärt från M1-mätningen. Om ett material inte innehåller något optiskt ljusningsmedel är M0- och M1-mätningen lika varandra.
Nyare referensutskriftsvillkor (till exempel GRACoL 2013 bestruket) använder M1 för att bestämma referensvärden medan det äldre (till exempel GRACoL 2006 bestruket) använder M0. Det mätningsläge som anges i referensutskriftsvillkoret används i spektrofotometern vid mätning av den utskrivna färgkontrollremsan.
Färgutvärderingsmetoderna använder färgmätvärden för att fastställa om de utskrivna färgerna ligger tillräckligt nära motsvarande referensfärger eller inte. En tolerans- eller tröskelnivå anges innan utvärderingen sker. Denna nivå anger var den beräknade skillnaden är godtagbar eller inte. Toleransnivån uttrycks även som ett △(Delta)-värde.
Om de uppmätta värdena för färgskillnadens mätvärden är mindre än toleransnivåerna som angetts i referensutskriftsvillkoret blir testet godkänt. Annars blir testet underkänt.
Ibland är flera toleransvärden definierade för varje mätvärde. Dessa flera toleransnivåer kallas även kvalitetsnivåer. Om det uppmätta mätvärdet är lägre eller lika med toleransnivån godkänns mätvärdet med kvalitetsnivån A. Om det uppmätta mätvärdet är högre än alla definierade toleransnivåer underkänns mätvärdet. Ett färgverifieringstest godkänns bara när alla mätvärden är lägre än eller lika med toleransnivåerna. Kvalitetsnivån för testresultatet motsvarar den lägsta kvalitetsnivån för de enskilda mätvärdena.
I PRISMAcolor Manager definieras färgmätvärden och deras motsvarande toleransnivåer i en metrisk toleransuppsättning.