Enheter som bildskärmar och skrivare skapar färger på olika sätt. På grund av dessa skillnader beskrivs färger annorlunda för varje enhet.
De olika metoderna för att beskriva färger kallas färgområden. Färgområdet anger hur färginformationen visas i en bild. Varje enhet har ett eget enskilt färgområde och intervall med färger som den kan visa eller skriva ut. Dessutom kan varje enhet ha en eller flera ICC (International Color Consortium)-profiler. ICC-profiler används när en bild eller ett objekt konverteras till färgområdet för en annan enhet.
Enheter som bildskärmar, digitalkameror och skannrar använder normalt RGB-färgområden för att beskriva färger. Två implementeringar av RGB-färgområden är sRGB och Adobe RGB.
Färgskrivare använder CMYK-färgområdet. Implementeringar av CMYK-färgområdet varierar mellan olika skrivare och olika material. FOGRA har flera implementeringar av CMYK-färgområden.
En ICC-inmatningsprofil kan konvertera färgdata som skapats på en enhet (t.ex. en skärm) till Profile Connection Space (PCS). Profile Connection Space (PCS) krävs för att ansluta inmatnings- och utmatningsfärgområdet genom att beskriva färgerna på ett enhetsoberoende sätt. Profile Connection Space (PCS)-färgområdet, t.ex. CIELAB-färgområdet, anger färger som verkliga återgivningar av vad det mänskliga ögat kan uppfatta.
Det finns inmatningsprofiler för att översätta RGB-färgdata och inmatningsprofiler för att översätta CMYK-färgdata.
ICC-utmatningsprofilen översätter färginformationen från Profile Connection Space (PCS) till skrivarens CMYK-färgområde.
![]() |
CMYK-färgområde |
![]() |
RGB-färgområde |
![]() |
PCS (CIELAB)-färgområde |
Processen där utmatningsprofilen konverterar färgerna från Profile Connection Space (PCS)-färgområdet till CMYK-färgområdet kallas separation. Resultatet av separationen är att CMYK-separationsplaner skapas.
Resultatet av separationen är viktig för kvaliteten på den utskrivna bilden, eftersom en målfärg i det enhetsoberoende färgområdet kan återges av olika bläckkombinationer på skrivaren. För att beräkna CMYK-värden tar utmatningsprofilen hänsyn till vilka begränsningar som är inställda för materialet. Till exempel den totala bläcktäckningsgränsen och bläckets maximala droppstorlek. Dessutom vet utmatningsprofilen var CMY-bläck måste ersättas av K-bläck och hur mycket bläck som måste användas för mörkaste svart.
Ett CMYK-färgvärde uttrycks ofta som fyra procenttal. Varje C-, M-, Y- och K-färgkanal kan skrivas ut vid 100 %.
Färgvärden för en bild kan beskrivas i RGB- eller CMYK-färgområdet.
Settings Editor har en lista med inmatningsprofiler som kan väljas. Förinställningar av färg och transaktionsinställningar har en referens till en av inmatningsprofilerna. Du kan importera inmatningsprofiler från Settings Editor.
Källfilerna kan också innehålla inmatningsprofiler. Vid behov kan du välja att åsidosätta dessa inbäddade profiler eller inte.
Listan över inmatningsprofiler kan innehålla simuleringsprofiler och produktionsprofiler för att skapa sammansatta utmatningsprofiler för enhetssimulering.
Färgvärdena i ett dokument kan anges i CMYK-färgområdet eller CIELAB-färgområdet.
Settings Editor innehåller en lista med utmatningsprofiler som kan kopplas till ett materialutskriftsläge. Materialpaketen innehåller redan rätt utmatningsprofiler. En ny utmatningsprofil kan behövas om materialdefinitioner ändras. Du kan importera utmatningsprofiler i Settings Editor.
Listan över utmatningsprofiler kan innehålla sammansatta utmatningsprofiler och Device Link-profiler för enhetssimulering.
Du kan skapa nya utmatningsprofiler med PRISMAprofiler.
De högsta C-, M-, Y- och K-färgvärdena (uttrycks i ∆E) används som kalibreringsmål under materialfamiljkalibreringen.
Om källfärgerna ligger utanför skrivarens färgspektrum avgör återgivningsmetoden hur de här färgerna återges.
Källfärger som ligger utanför skrivarens färgspektrum mappas till färger som ligger inom färgspektrumet, vilket ofta är färger i utkanten av skrivarens färgspektrum.